Glad i Ost
PM Bäckström förlag, 1995

I denna bok har Björn Sigbjörn, Milkum, beskrivit några gamla ostsorter som tillverkats i de norrländska landskapen.

Västerbotten
Landskapet Västerbotten förknippas alltid med osten med samma namn. Hur många känner till att det förr också tillverkades kryddad Västerbottensost? Det finns dokumenterat att man faktiskt så tidigt som 1910 tillverkade kryddad WB-ost. Som kryddor använde man spiskummin i blandning med nejlikor.

Innan man tillsatte kryddorna tvättades dessa genom att läggas i vatten. Spiskummin som är lättare än vanlig kummin ”flyter på vattnet och innehåller som föroreningar vanligen grus- och jordpartiklar, vilka sjunka till botten och på så sätt lätt avskiljas” (citat från lärobok från 1920-talet). Det är längesedan det tillverkades kryddad Västerbottensost. Enligt gamla förståsigpåare var det en verklig delikatess som kanske idag skulle kunna finna en ny marknad.


Norrbotten
Västerbottensostens framgång på 1910-talet lämnade inte norrbottningarna oberörda — ”kan västerbottningarna så kan vi” var tydligen mottot. Sagt och gjort, det ledde till att den började tillverkas i Norrbotten under 1920-talet. Till det yttre var den exakt likadan som Västerbottensosten — stor och tung. Liksom kollegorna söderut förstod man vikten av att ha ett varumärke. Därför märktes även ”Norrbottensosten”. Man använde sig av en oblat där ett ”N” omgivet av tre kronor var beviset på hög och godkänd kvalitet.

Under andra världskriget upphörde tillverkningen av helfet ost och så även ”Norrbottensosten”. Den återupptogs några år efter kriget, 1951, på det nya mejeriet i Hedenäset i Tornedalen. På grund av minskad mjölktillgång och ökad försäljning av dryckesmjölk blev man dessvärre tvungen att lägga ner produktionen i mitten av 60-talet.