Västgötaost är urspungsosten

Leonore Mortensen, mejerska från Schlesvig-Holstein, rekryterades av Greve Hugo Hamilton till mejeriet på gården Österäng i Västergötland 1852. Hennes uppgift var att tillverka en ost av Emmentalertyp. Men det lyckades inte. I stället satsade hon på den traditionella grypipiga Västgötaosten. Hon var noggrann, systematisk och experimenterade mycket. Hon lyckades därför skapa en bättre och jämnare kvalitet på sin Västgötaost, som kallades Österängsosten efter gårdsnamnet.

Efter många år på mejeriet i Österäng år fick Leonare Mortensen ett erbjudande att bli lärare på mejeriskolan i Degeberg utanför Lidköping. Hon använde sina kunskaper och skapade därför en konkurrent till Österängsosten, nämligen Degebergsosten. Som det var på mejeriskolorna så kom det nya elever varje år. Självklart lärde de sig alla att tillverka Västgötaost på det sätt Leonare Mortensen tyckte var riktigt. En av dessa elever var Elenora Lindström från Burträsk i Västerbotten. Hon tog med sig produkttekniken hem till Gammelbyns mejeri och Västerbottensosten var född.

Mejeriskolan i Degeberg var en följd av att Sveriges första lantbruksinstitut inrättades där år 1833 av agronomen Edvard Nonnen, som invandrat från Hamburg tillsammans med sina föräldrar.